Jag låg ensam i ett nytapetserat rum. Pappersstjärnan i fönstret var tänd, numera mitt eget sovrum. Du är stor pojke, hade far sagt när han rörde om i den utbrunna kakelugnensglöden. Vilken lyste varmt, tryggt som ett rött öga.

Min väckarklocka nyss uppdragen skulle ringa i god tid, så att jag hann till skolan.

Morgonen var kall när jag drog på raggsockorna, rusade ut i köket för att äta frukost och tvätta mig. Varmvatten fanns i kastrullen på vedspisen.
Den sjuuddiga stjärnan, den av rött och gult papper hängde numera i mitt fönster, inte i köket.
Nu var det advent.

© Bosse 4 januari 2019.