Du ensamma ros svart som ebenholts, djupt gömd i skuggornas rike.

Du ensama, skygga blomma, ack så oförglömlig, så fullkomligt vacker.

Du ensama blomma på ditt skarpa törne jag blöder, blöder ut min sorg för det är dig jag är förälskad du ros, du ros av ebenholts.

Som gömmer sig djupt i skuggans oåtkomliga mitt, mörkrets kalla rike.