I ett kosmiskt hav driver resornas dikt
spänner över världens trådar

Mossan i ljummen tid
stormsvalan mörk mot solen

Ett knutet djup
öppnar stjärnornas ljus,
oändlighetens kroppar

Trädens kronor faller i hösten
våren är ett barn

Djupet är så blå,
sträcker armar