Glåmig hy, håret i tovor
Vädjande blick, läppar i bön
Barnen kivas om glimmande rovor
För sitt slit ska de äntligen få lön
Ingen märker hur tårarna rinner
När hon inser att floden är besegrad
En annan tid hon förnimmer
Då Floras dörr inte var beseglad
Hon minns när brons portar
Bara stod på glänt
Men har glömt vem som
Mörkrets lykta tänt
Vackra frågor
Förvridna till svar så unkna
Och i ett hav av sällhet
Barnen snart ska drunkna