...som har författat en bok med titeln
'Män kan inte våldtas'.
Jag har i och för sig inte läst den.

Men titeln har jag läst.
Den verkar ge dumheten ett som ansikte.
Det är den i och för sig inte ensam om.

Men varför ge den brasan än mer bränsle?
Och dess innehåll eller budskap som försvaras
av en kvinna som säger att hon aldrig

i ett samtal med en annan kvinna,
hört att att en kvinna använt sin lust
i destruktivt syfte.

Slutsatsen och frågan blir då,
i vilken sandlåda har en del människor valt att leka,
alternativ gömt huvudet?

Det är möjligt att en kvinna som våldtas,
inte gör det för att förövaren
skall kunna njuta, utan av makthunger.

Att handlingen skulle gå ut på att kränka,
förnedra och ta ifrån en kvinna
hennes känsla av identitet.

Jag vet inte svaret.
Men då och då har det blivit svaret.
Och det låter då åtminstone troligt.

Om tesen 'män kan inte våldtas',
vore sann, vad skall man då säga
om de män och pojkar som faktiskt våldtas?

Att de 'inte finns'? Våldtäkt och misshandel,
mental eller kroppslig,
det är väl alltid övergrepp?

Oavsett vem förövaren är.
Oavsett förövarens köns tillhörighet.
Oavsett offrets köns tillhörighet.

Övergrepp, oavsett hur det tar sig ut.
Det är väl brottslig gärning?
Oavsett vilket som befinner sig i majoritet

eller minoritet, och alldeles
vad det kallas för,
så är väl övergrepp brottslig gärning.

Att då påstå att 'bara den ena sidan räknas'.
Det vore väl som att leva
i en uttalad diktatur?

Eller om någon hellre ser det uttryckas
i mer sportsliga termer.
Den som vinner ligan räknas,

resten räknas till förlorarna.
Varför finns det en opposition?
Vad är det för mening med något alls?

Om det bara är 'det som brukligt är',
som alls räknas? Lika fånigt vore det att anse
om minoriteten skulle få ha makten.

Jo visst ja.
Det säjs att det föds ungefär fyrtionio procent män
och femtioen procent kvinnor.

Bara att få barn har makt
att alls styra ett rike.
De flesta som styr ett rike sägs vara vuxna.

De flesta som sägs
styra ett rike är män.
'Det har alltid varit så'.

Det som också alltid varit,
är föreställningen att män är i majoritet
för brottsliga gärningar

och där även övergrepp ingår.
Förövarna, oavsett kön hos offren,
är män, majoriteten av.

Det är såväl troligt som möjligt.
Det förekommer dock att 'kvinnor kan',
såväl begå brott, som även styra eller 'både och'.

När skall människor 'gå med på', 'sätta tro till',
det ingår i envar människas natur
att agera utifrån möjligheten av att korrumperas?

Oavsett kön, status eller andra 'saker som räknas'.
Oavsett om du är man,
kvinna eller mitt emellan.

Kommer det alltid finnas människor
vilka vill utnyttja sina medel, resurser,
till att 'göra gott', 'göra illa',
'göra gott och illa', kanske försöka något alls.

Det finns orättvisor.
Det finns människor som,
med avsikt eller inte,

skapar 'gott' eller 'ont'.
Det finns händelser
och så finns det människor.

Men, det finns få brott som kan tillskrivas
bara en viss sorts människa.
I en viss position kan 'vem som helst' göra något alls.

Annars går det lika bra att leva livet
med att döma alla barn, kvinnor och män
intill 'dumhetens gräns'.

Varför påstås det alls att det finns kvinnor
som begår brott eller män som inte gör det?
Om det inte stämmer?

Med verkligheten exempelvis.
Att sätta tro till dumheten,
det är väl att påstå att havet alltid är lugnt,

himlen alltid är blå och att solen alltid lyser?
Om övergrepp på kvinnor och män
sker av olika skäl,

är jag inte varken kunnig i eller ens
som övertygad om. Övergrepp är
brottslig verksamhet, oavsett hur, när eller var.


(2019 02 01)