Hon växte upp bortanför Bolibompa
på baksidan av socialkontoret
bland vilda lupiner, såna med många kusiner

tände tillfälligt på
tändargas, tankens slashas
tårar, snoret och upproret

i förorten där barndomen kröp in i sig själv
och ut genom vuxenvärldens felvinklade vrå

för att kunna stå
i det som var fasligt svårt att förstå

där tämjde hon tanken
förnuftet föll, men hon höll
lärde sig domptera vardagens drakar
manipulera
svälja eld
jonglera med gycklare
reptiler, halsstarriga stofiler
och andra krakar

frågan är om himlen är ord
eller handling

hon ville aldrig bli stor
förlora magin i ögonvrån
himlen i handflatan
hon som kan trolla bort skam
leda lejon bland lättviktare
grus, grumligt och godis i lösvikt
leda dem genom fredag och lördag

en cirkusdirektör, ett språkrör
med sockervadd i sina skor
och moln mellan tårna