En sol – stråle träffar marken
framför mig, idag.
Den var säregen. Inte som de andra.

Så såg jag – det var du.
Det var du som kommit till mig.
Jag ropade ditt namn, ropade högt.
Så högt att bara jag kunde höra.
Du log.
Du dansade så lätt,
inga fotspår lämnades.

Så var du borta
Och jag dansade vidare och sjöng,
min egen fågelsång.
Jag kände vårens värme, i november
och allt blev begripligt.
Förstod – att du är min vän