Snön den faller
Tiden då jag var lycklig är över
Jag sitter på bron
Tårarna rinner
De blir till is
Kylan biter tag i mig
Jag sitter kvar
De elaka skratten ekar fortfarande inom mig
Ingen märker om jag försvinner
Ingen skulle bry sig
Varför fortsätta leva?
Jag tar beslutet
Vandrar långsamt till det upphängda snöret
Det ser inbjudande ut
Ska jag?
En röst inom mig säger nej
En annan säger ja
Jag ställer mig på stolen
Med snöret runt halsen knuffar jag bort stolen
Ingen skulle bry sig....