Våraning
Ur nattstilla köld
stiger rödrävens skall
hest ur knarrkall gryning
Då, över isbundna fjärdar och
slumrande tjäll smyger solrävar
sin nos genom farstukvistsrutans
spindelväv från i fjol
Och giktbrutna gråskägg
och surbenta gummor
skälver till utav oro och lust
Är det verkligen sant?
Har vi gjort det igen?
Hållit elden vid liv, du och jag,
hela vintern igenom. Igen!
Men av klokskap förvärvad
Ja bitterbeskt nedärvd
så vet man:
Det är nu som de faller
efter id efter ävlan
när knoppar ska brista
utav liv och av lust