Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En dikt om saknad och framtid


Horisonten

Jag ser nu horisonten, nu nalkas dagens ljus. Som en mörk gestalt den närmar sig... Håll hårt i min hand lilla du... Vågorna dom piskar, dom viskar på något sätt... Dom bär på en längtan, som jag sällan skådat sett... Jag kunde ha lovat dig månen, jag kunde ha lovat dig just allt! Om så bara för ett ögonblick, att få höra igen ditt skratt...
Ditt minne är för mig dolt, dock det dyrbaraste som jag har. Jag lovar dig min älskling, genom alla mina dar. Du är det allra vackraste... Som jag har...




Fri vers av Star_Scream
Läst 132 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2019-03-02 02:03



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Star_Scream