När dom lägger ner mig, lugnt och stilla, när dom lägger ned mig djupt. Då skall jag ändå minnas när vi låg i gräset och himlen just när ovädret bröt ut.

Ge mig nåden att få gråta som ett barn, att få falla stumt och mjukt och jag skall aldrig, aldrig mera vara modlös, nej jag har varit här förut.

Jag minns allra första gången, som vi träffade varann, du tog mig genom livets snårstigar med en hjälpande hand. Det finns så många saker som vi delade du och jag, och jag är för evigt tacksam och stolt att få kalla dig min far, men just nu så känns allt så kallt, för jag står nu här ensam kvar.

För jag har blivit bortbytt köpt och såld, baktalad grundlurad tagen med våld jag har bränt alla pengar gjort mig av med allt ned för mina kinder rinner regnet kallt, mitt hjärta slog så fort och fast ännu en natt som en villfaren gast och fortfarande en främling.

Jag skall aldrig glömma alla ord som du sa, din kärlek och värme finns alltid djupt kvar, hos dig så fanns det något unikt och mitt hjärta blir sig aldrig likt.

Borde blivit morgon, blivit gryning, borde blivit ljusan dag, men för ett ögonblick är allting lika stilla som när vi låg där i gräset tillsammans du och jag.