Aningens doft av VårVinden sveper upp över landet. Kommen från sydligare nejder, bär med sig en aningens doft av Vår. Solen som strålat från en klar himmel, under dagen, sjunker sakta ner. De enstaka plusgraderna som bestått under dagen vänds nu till minus, när solen tar skydd under horisonten. Vintern har åter kämpat mot sin ärkefiende och än en gång dragit det längsta strået i kampen för att få finnas till ännu en tid. Doften fryser till frost och kan inte längre anas. Snö faller från kung Bore som för att skydda sitt eget verk. Ännu en tid ska den regera, härute, även om dess tid är utmätt. Den stora sömnen är obeveklig i sin kraft, också för vintern, som känner sig hotad av den aningens doft som vinden bar med sig i sin hand tidigare. Ännu en tid ska vintern finnas, för att sedan vittra sönder och smälta bort, som om den aldrig funnits, bli till en liten rännil som ska vattna det gryende gröna, som bara väntar och väntar, liksom jag |
Nästa text
Föregående Mats
Senast publicerade
Cellgift 4 frågor till borgarnas partiledare Hembygd Gränslös Åldrande Skèenden Identitet Vilsna dagar Se alla |