en älvas peronlighet.
Frost
Att vakna en vårmorgon
Och försiktigt gå över strån
Som knastrar av nattens kyla
Vintern tappar sin makt
Att huttra av kyla en vårmorgon
Se hur åkrarna är vita
Försiktigt hämta vatten nere vid bäcken
Som bevittnar en kall natt i sina kanter
Att gå hem från ett värdshus tidig sommarmorgon
Kylan kryper sig in i dina fötter
Hotar med att förfrysa tårna
När du barfota går över åkern
Att sitta och frysa ihjäl
Desperat försök att hålla dig varm
Inte orka kämpa mot kylan som hotar ta ditt liv
Hitta dig sittandes när du börjar ruttna
För att ingen saknat dig
Att höra löven under dina fötter
Se hur sommarens varma dagar
Byts ut mot höstens förrädiska kalla kvällar
Det blir endast mörkare
Frosten dödar allt levande
Att ett varmt leende
Är på djupet endast bitande kallt
Ögon säger ingenting
Hon ler mot er
Och ni ler tillbaka
Hon har er i sitt förvar
Att skratta och fälla tårar
Älska och döda
Allt hon vill är att överleva
Hennes kyla är det enda som står emot
Hennes egna personliga glödande helvete.