det är när vi står där 

och hänger upp dagens tankar på strecket 

ritar i minnet kritstrecksgubbar som passerar

redlösa vinglar de förbi

under våra förklädnader

finns en själstickande kropp

smultron svalor blomma så fin

men mest av allt klokuggla

kan man sakna för mycket ?

med knapp möda kan jag skaka hand

med dagen som gått