Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ett fall bland hundratals

På min gata går bussen förbi
jag skymtar en kvinna
genom immigt fönster
med öronsnäckorna på
tittande ner på skärmen


Nu skall jag av
ljudet av musiken
i mina öron
tystnar alla andra ljud

Vägen hem är smal
genom det låga
buskaget på bägge sidor
har jag gått otaliga gånger

Plötsligt hoppar han fram
tar tag i mig hårt
väser, tig annars är du dödens
visar en kniv

Skriker
men ingen syns till
försöker rycka mig loss
men greppet hårdnar
han försöker dra mig in i buskaget
med handen mot min mun
och kniven mot strupen

Plötsligt hörs röster
några närmar sig
jag rycker mig loss
skriker så högt jag kan
Han springer sin väg

Jag stapplar snyftande ut på vägen
berättar för ett äldre par
som hört mitt skrik

Polisen kommer snabbt
vad har hänt?
jag visar var
dom släpper loss sin hund
som far i väg

Snart är den tillbaka
inget spår
Signalementet blir svagt
det var mörkt och han kom bakifrån
Vi kör dig hem
behöver du hjälp

Nej snyftar jag
klarar mig nog
Är du säker på det?
Jo jag klarar mig
Dom ger mig ett visitkort
med telefon nummer,
ring om det är något

Fallet nedlagt
inga spår.















Fri vers (Prosapoesi) av Kungskobran VIP
Läst 249 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2019-04-10 21:03



Bookmark and Share


  Fulbergarn
ja svårt att bevisa
ett öde som drabbar många
2019-04-10
  > Nästa text
< Föregående

Kungskobran
Kungskobran VIP