...för virrad. Det är ju ändå inte att undra på. Så många vill så mycket samtidigt som det är så få förunnat och så många om var liten ostkant. Han förundras gärna över att förut var det så viktigt med titlar, Doktor hit och Direktör dit. Sedan blev det plötsligt i ropet med 'vem är jag, vem är du, visst får jag gärna spader'. Sedan blev det ett mode att säga eller gissa 'kön och sexuell tillhörighet'. Att undra eller visa upp eller kräva av andra att de 'bestämmer sig'. Vem bryr sig? Tänker Holger högt, så att Hubert hör det. Ja, även andra hör nog, när Holger har sina monologer för sig själv. Oavsett det är i korridoren, fikarummet eller framför ett stort panoramafönster med utsikt över 'mera verkligheten'. 'Sexuell tillhörighet', tänker Holger ibland högt. Om Hubert eller Sara hör dessa ord och kanske även ord som följer på detta högt frustade. Ibland hörs först någonting kort utkastat. Och så minuten senare 'Vem bryr sig?' Som en sorts konstaterande. Var och en må ha sin åsikt, käpphäst eller knepig undran. Men, vet någon redan innan verkligen? Innan anar en kanske. Men det är väl först då en 'varit där', om den tillhör det ena laget eller det andra? Och tänk om en människa är 'allätare' och gör 'det som faller den in', utan att bestämma sig prompt för 'det ena eller andra'. Jag 'håller på Hammarby, jag vet bara inte om det'. Förrän det slår en. Men golf som jag alltid avskytt och sagt mig ogilla och inte ens provat och nog ändå skulle slå bollen ut i skogen, i bunkern eller ner i plurret... lät mig övertalas av en vän och fann det 'kul', märkligt nog. Holger eller för den delen Greta eller Margot, ger blanka tusan i vilken tillhörighet någon har. Har de en sådan själv så kan de väl hysa 'en till'? Om Margot nu gillar exempelvis Tennis, Squash eller Badminton. I alla fall att se på då andra spelar. Så kan hon väl 'utveckla' även smak för 'det mesta andra' även?
Det borde väl, tänker kanske Hubert då, gälla även 'allt annat också'. Han kanske gillar att uppsöka någon skum liten krog på en tvärgata till Drottninggatan, en liten restaurang alldeles i hörnet, du vet bredvid kyrkan i Högalid eller en restaurang på Holländargatan strax invid Kungsgatan och Hötorget.
(Bilden är från en gata nära Atlasmuren och Karlbergs kanal i huvudstaden.)
Om han kan vara ombytlig i sin gastronomi, då vete sjutton om han skulle kunna passa i en enskild kategori i sexuella sammanhang. Dagsform, morot eller piska...? En del dagar gillar han, när det är nästan tomt i matsalen på Grand Hotell (det stavas Grand Hotel, bara att stavningsprogrammet har sin egen dagsform) i Stockholm och å andra sidan en middag för fem hos en vän i mera skärgårdsmiljö och utan att betala för sitt kuvert, där får en nog ta seden i vacker hand, då en kommer, sig. Så en gäst har 'eget rum' då? Jo, fast ibland är han inte så noga, Holger, utan kan tänka sig ett härbärge någonstans med en koj i en sal med femton andra sängar. Som på luckan ungefär, bara att det nu var ett tag sedan. Eget rum, det har en i alla fall hemmavid. Även om det skulle vara delbart med två ibland. Utsikten en klar dag från en balkong på femte våningen med en motorled bakom sig och 'mitt i staden' belägen. Det slår det mesta. Även fast en utsikt i mera skärgårdsmiljö kan vara nog så underbar. Ljudet från båtar av olika slag, skriet från vildmarken är ibland så högt att en annan bara vill fly och kanske det till en vrå på söders höjder eller den sobra samt ljudsäkrade fjällvärlden. Där avstånd och vidd, samt storslagen natur får en att som häpna. Först vill en 'inte dit'. Men redan efter en vecka skulle en int vilja byta ut platsen en är på, mot någonting annat erbjudet. Längtan till, kan i sig vara som en till en oas i öknen. Uttrycket 'Efter tre dagar i öknen... ...duger vad som helst att äta eller dricka.' Beskriver känslan av att kunna kasta sig över 'vad som helst' om det bara känns tillräckligt angeläget. Ofta räcker det med att säga just 'Efter tre dagar i öknen...' En väninna till Hubert kör med det titt som tätt och numera verkar det inte längre ha 'nyhetens behag', trots att då Hubert först hörde det, från en person som faktiskt erfarit just en sådan erfarenhet. 'Räddad av gonggongen', oavsett det syfta på en match i boxning eller ett besök på Landsbygden i England. Du vet ett sådant där säte till byggnad en mest läser om i en bok av P. G. Woodhouse. I brist på annat, får en ibland nöja sig med något i stil med 'Herr Collins affärer i London' av Frank Heller. Icke att förväxla med Joseph Heller, han med boken 'Moment 22'. Ibland föredrar dock Hubert ett stilla samtal med Margot eller Holger. Gärna då med en kopp hett. Han vänjer sig verkligen inte vid ovanan att erbjudas 'en semla', som numera finns i en soppa av sorter och storlekar, minst sagt året runt. Fast går det att börja pynta i skyltfönstren i London, redan i Augusti, fem månader före jul. Då går nog 'det mesta ner', som en sorts besk medicin. Som en vän till honom valt att parafrasera något länge sedan hört, 'Med Hertz hjälp och kvällsborsten, fick jag ner alltihopa igen'. Det ena är en uthyrningsfirma för bilar och det andra härleds till ett glas kallt (rumstempererat med eller utan is) sent på dygnet innan (strax före) läggdags. Slut på del ett av...