Under den blå himlen dyrkar vi
och vi ser med våra ögon öppna för molnen som inte finns där uppifrån från ovan en gång i tiden har tvättat oss i det förflutna genom det gyllene regnets renat våra synder.

Den sista veckan av kontemplation och vördnad under vårlovet.

Vi uppstått från sömn med showen av svarta drömmar, tar den heliga andan hand om barnens själ under duken av det döda tältet som skriker av vattenspelade tårar på isen eller vårt hjärta insolvens.

Livet är som en spettekaka för kungligheter och som för icke dignitärer  där inte heller sorger förskonar pappor och mammor…