En präst eller bara en vanlig troende på en högre makt påstår ibland att det som kan bevisa att någon 'trots allt' är troende. Är om någon är rädd att dö och då 'ber till gud' eller någon 'högre makt'. När det istället är så att de flesta som vet om att de kan dö, att de riskerar att dö, något tidigare än de tänkt sig, sträcker sig efter vilket halmstrå eller vilken räddningsplanka som helst. Även en som är 'övertygad ateist' kan plötsligt be om en frist, om rädslan är 'tillräckligt stark'. En annan sak. Om en 'tro' skall verka riktigt tillförlitlig, bör den som 'tror' ha varit troende och givit uttryck för denna tro, redan 'något innan' individen greps av rädsla för att dö. Ändå finns det de vilka känner av 'maktens sötma' och vill kunna förklara allt som tecken på någon sorts 'tro' eller liknande. Men vet en något om 'maktens sötma' så är det att den som 'tilldelas' makt, även kommer att utnyttja den till sin egen fördel. Även om syftet verkar 'aldrig så ädelt' för en handling, osjälvisk nog, är det för att givaren räknar med en tacksamhet från den som får del av handlingens 'frukter'. Den som blir 'omhändertagen', kommer absolut att 'tacka sin lyckliga stjärna', om så inte mera än så. Det är svårt att inte känna någon sorts tacksamhet för en 'välgörare'. Den som blir hjälpt blir manipulerad, även om syftet är 'gott'. Till att känna att givaren är på individens egen sida. Det är snarare det själsliga spelet som 'tar hem segern', än en tro på 'högre makt'. Det är en annan sak som har med tro att göra. Den som tror säger ofta sig 'veta' att tron är 'sann'. Trots att sanningen 'inte finns' på riktigt. Utan är en subjektiv upplevelse av det som hänt. Vilket 'bevisas' gång på gång i olika 'vetenskapliga' studier. En samling försökspersoner (låt oss säga ett dussin, tolv alltså) får veta att de skall minnas vilka saker som ligger på ett bord i ett rum, de stiger in i och ut ur en i taget. Den som minns flest 'rätt', vinner ett pris.
De utvalda 12 utför 'tävlingen'. Experimentets syfte är dock ett annat. Utöver att tillfrågas om vilka saker som låg på bordet. Får de även frågor om det låg någon duk på bordet, om bordet var grönt, om väggarna i rummet var gula, om det fanns en blå stol i rummet och om mattan på golvet var en trasmatta, om en av tavlorna på väggarna föreställde en betande ko på en äng och en annan tavla några hästar som löpte förbi i synfältet samt om de tre hästarna var en svart, en vit och en grå. Svaren lovar att bli en smula olika, en del av dem får 'ledande frågor som de kan svara ja eller nej på. Medan andra av dem ombes berätta vad de mer kommer ihåg av rummets interiör. Möjliga ting och färger. De får då reda på en del saker, men även om forskarna har samma utgångspunkter, kommer de att dra olika slutsatser om de resultat som uppnås av de olika delarna i experimenten. Om de vore överens (forskarna) kanske de skulle komma att kunna enas. Bara att de inte kan enas om varför det som händer inträffar. Det i sig betyder att en eller flera händelser är just 'subjektiva', alltså tar avstamp i vars och ens personligheter och personliga smak. Deras 'tro' om vad som har utspelat sig, är 'olika'. Där kan inte råda 'en enda sanning' och studien kan därför inte sägas 'enig'. Men spelar det någon roll? Det skulle kunna spela roll om det fanns 'en enda tro', bara att det inte är så. Det existerar massor av den sorten. Människor inte bara har 'olika övertygelser', även inom 'en och samma' övertygelse, det finns människor som har enskilda (personliga) åsikter. Intressant är det ur flera olika synpunkter. Kan vara därför det sker så mycket och det forskas mycket på det som sker även. Hur skilja på skeenden och forskningen kring dem, när även en forskning är ett skeende. Det påminner om tanken på universum. Om det har ett slut, vad finns 'bakom'? Å andra sidan verkar inte människan kunna tänka sig att universum är 'oändligt'.