Halvsovande i vardagsrumssoffan,
utfluten i ett tidsskimmer,
med visioner fallande emot mig en masse, på tvären,
The Byrds på hög volym på Spotify
i sina Dylantolkningar; My Back Pages,

inser jag i en slags satori
att det händer nu;

att Roger McGuinn, Bob Dylan och de andra
glider ut i ren ålderdom;
Dylan 78 nu i maj


och jag skruvar upp volymen ytterligare,
gråter stilla
över livets särskildhet,
dess övergång i purpurdrömmar och historia,
”Starry-eyed an' laughing as I recall when we were caught”