Den inre centrifugen.
Stress, adrenalin, ett
ohållbart kaos.
Till systembolaget.
Såja, lugn och fin.
Fokus åt fel håll.
Materialism.
Konsumism
att mata det 
inre desperat
hungrande
skrikande hålet.
Själen, vad är det?
Livets mening?
Den fullkomliga
kärleken?
Kom och spela
på vårt coola och
flotta casino!
Den inre nöden,
en folksjukdom.
Jag känner mig
helt bombad.
Kom älskling så
äter vi oss lyckliga.
Vi reser till medelhavet
så blir allting bättre!
Hur många procent av
befolkningen går
inte runt och sover?
Hur hög är kärleken
per capita, empatin?
Självkänslan? 
Centrifugen som
söver och dödar.
En lavin av spruckna
förhållanden.
Systembolaget,
komma igång.
Apoteket, lugnande, 
sömntabletter. 
Utbrändheten.
Lyckan per capita?
Nu ska jag ut och shoppa!
Fan jag har glömt min
pinkod till köpkortet, igen.
Det är helt klart
underbemannat inom
den offentliga sektorn,
vilket gör att folk byter yrke, 
och dom som stannar kvar
går på knäna och bränner ut sig.
Vart är managern för Sverige?
Systembolaget. Apoteket.
Men titta där, se på barnen
som leker och är så själaglada.
Hur kan dom vara så jävla glada?
För att dom ännu har sina själar vakna.
Dom har inte börjat förställa sig
för att passa in i normaliteten, än.
Jag? Jag känner absolut ingenting.