Vi står alltid först i våran kö
i en harmlös tidig stadsmiljö
Vi gråter när ingen mot oss ser
i en rak riktad blick mot sten ner
Vi dansar alltid ensamma
i en mun så snart mindre blygsamma
Vi skrämmer ibland medmänniskor
i en syn sedd från advokaters kontor
Vi kallar det en vardagsmedicin
i en värld där ni endast kallar oss fyllesvin
Vi har svårt under tvång att sova om nätter
i en ångest där vi bara fortsätter