I
instängd


Bröstkorgens revbensgaller
håller mig fången

Jag viftar med armarna
och ropar på hjälp
i ett Munchstumt skri

men ingen i tunnelbanevagnen reagerar
på min öppna mun
och mina ögons vida öppenhet


II
you can't catch me


Nacken
tar ett hårt grepp
bakifrån
och rycker mig framåt,
men ansiktet håller jämn takt
och viker skickligt undan,
som kroppens skugga, retsam,
eller bilden i spegeln
som reagerar blixtsnabbt
på varje grimas

Nackens raseri
känns som seborré i hårbottnen
när anletet ständigt håller avståndet

Skallbas och öron
hamnar i oförskylldhet,
placerade mellan antagonisterna

Läpparnas rödmarkerade slutkläm
vrids upp i ett snett leende


III
uppträdd


Spetsad på kotpelaren
sitter kroppen uppträdd
på skelettet

Jag känner mig som en skorpion;
vrider upp häcken
och hotar allt och alla
med en giftig bak-terie


IV
Lång-Sam


Jag rycker upp mig
(till oanad höjd),
böjer nacken
och ser i svindel
ner mot fötterna,
långt där nere
på trasmattan,
i molnskuggorna

Jag sträcker ut;
folk i Oklahoma
tar mig för en twister,
och tornadolarmet går

De som vet kallar mig Lång-Sam