jag vidrör dig och bortom mina fingrar mot din hud
sägs mängder av ord på språk som inte kan talas
sångerna är fattiga försök att hålla kvar denna verklighet
bilderna bleka skuggor
ur intet skapades vi och blev inga, blev allt
blev avbild och ändå helt andra
huden mot fingret är lika mycket evighet som all tid i världen
berättelserna plattare än livet och ändå med djup som
generationer kan dyka i
vid en vägkorsning i tiden ser en döende man sin moder
oförmögen beröringen och ändå ska han snart vrida
timvisaren för världen med sitt sista andetag sitt första
jag dansar i dessa ord tills jag blir snurrig
josef och hagar och job och elisabet och stjärnan
alla följer mig som försökte följa dem
jag är matt och flämtande och de har mig under armen
i yrseln anar jag Namnet och när jag försöker uttala det
är du redan större