Jag känner primatens käkar
mala
när jag tuggar:

hela evolutionenes omedvetna
val
bakom mig
i denna omhuldade gestalt
utan förskyllan

i evolutionens spjutspets
och fångstnät,
själv spjutspets och fångstnät;
spetsad på spjutspetsen,
fångad i sitt fångstnät;

själv såväl offer
för omständigheterna
som själva omständigheterna,

och själva självet en chimär

Näsan luktar illa,
munnen smakar skit

Åsikterna dansar ringdans
med begreppen
när grundämnena driver
genom oöverskådligheten

Hudkostymen smiter åt
som var mans g-dräkt
om personlighetsidén,

förhärskande för härskande,
för himmelens härskaror,
men alldeles för härsken

och jag härsknar till
(till höger, till vänster,
till Nyköping och Niemisel,
upp och ner och hit och dit,
i spin och i charm)

Det spelar ingen roll
vad jag inte tror på
för allt måste vara på skämt
när företrädaren för Nordea heter Annika Winsth
och efterträdaren till Sipris chef Barnaby
heter Blackaby

Skrattet bubblar ur existensens källflöde,
trots att allt inte är så jävla kul hela tiden
i dessa skissartade levnadsdagar
när djävulskapen ibland är bara antydd,
ibland en stridsvagn genom genomet!

Ibland. Understundom. Då och då.