Ibland önskar jag att jag kunde fånga regnet
Göra om dess droppar till mina tårar
De som jag inte klarar fälla på egen hand
Vill jag låta regnet fälla för mig en stund

För tårar som inte faller och svald gråt
Gör tillsist att känslorna fryser till is
Som sakta men säkert äter upp mig inifrån
Medan jag maktlös och rädd
Står lite vid sidan om och sväljer mera gråt

Ty den onda cirkeln är svår att lösa upp
Så det är nog inte så konstigt att jag ibland
Önskar att regnets droppar var mina tårar