Onsdag: Livet kan kännas som en oändlig extrem pina. En oöverträffbart banal effektiv tortyr. Förställning, svek och lögner. Egoism, materialism och ytlighet. Sverigedemokrater och kristdemokrater. Livet ter sig som ett vidrigt maximalt straff. En enda lång iskall dusch av ensamhet. Vad är det som kan ge livet mening? Kärlek. Ja naturligtvis. Men varför är då så många människor så förtvivlat ensamma, och så tröstlöst ohjälpligt utslagna och förbi? I välfärdsamhället Sverige så lider skrämmande många av psykisk ohälsa. 1400 människor begår suicid varje år. Det är en alldeles för hög statistik i något vi kallar för ett välfärdssamhälle. Gud, jag har en dålig dag idag. Det började redan i en mardröm på förmiddagen. En sån där klaustrofobisk och hemsk olycksbringande dröm i vilken jag är i solklart underläge, och det enda som går att göra är att fly, men det är omöjligt av någon okänd och outgrundlig orsak. Jag har varit psykiskt bakfull idag, på grund av den drömmen. Ett gift i kroppen. Vad är det med sommaren i år för mig? Känner jag blir stressad och har krav på mig att vara glad för att det är sommar. Man bara bör vara det. Jag längtar efter höst och skön svalka, frisk luft under blå himmel och mörka eftermiddagar och kvällar. Krypa ned i sängen med en god bok. Fan, idag har jag haft dödslängtan igen. Men det kanske är vanligare än vad man tror att ha det. En längtan till en mycket mer lycklig och meningsfull existens bara. Det passar ju bra att känna sig smått galen när man vårdas på en rättspsykiatrisk klinik. I morgon så behöver jag prata med någon, företrädesvis någon av mina kontaktpersoner. Jag är troligen i Sverigeeliten när det gäller att klara av att vara ensam. Jag är ju en sann och äkta munk. Men det finns gränser även för mig. Jag var så groggy i förmiddags så jag minns inte ett dugg vad jag och min psykolog pratade om. Lite skrämmande. Jag har gett mig Gud på att klara av den här vistelsen på klostret. Det rör sig om ett halvår upp till ett år, cirka. Som målbild har jag att jag nästa sommar ska gå Drottningatan fram i en ny snygg kostym, som en fri man i stan, ta en alkoholfri öl på någon krog. Träffa någon trevlig människa. Ge ut min comebackbok, efter 34 år. Sen ska jag ha ett bra liv tills den vackra dag jag drar min sista suck. Jag kanske kommer att bli ett av stadens få riktiga original. Klä mig i klänning, make up, läsa upp mina texter på Stortorget, upproriskt, roligt och vederstyggligt. En helig dåre med en sällsamt het karisma. Lyssnar på The Smiths och Morrisey. Skön musik. Carpe Diem. Fånga ömheten. Vandra i ljuset. Gör det bästa av varje problematisk situation. Håll huvudet högt. När jag tittar mig i spegeln ibland så skymtar jag en förundrad och sorgsen pojke. Varför gick livet så snett? Vad fan gör jag på rättspsyk? Får man åka hem snart? Jag vägrar att som en hjärntvättad komatiserad robot delta i det konventionella normala spelet. Torsdag: Dansa fram på trottoarerna, le varmt och översvallande mot folk, som naturligtvis till 95 % fullständigt skiter i ens dans och leende. Idag har jag varit och är utmattad. Plus känningar av gränspsykos.
Inte trevligt att finnas till då. Jag skulle behöva prata med någon i personalen om mitt tillstånd, känner mig nästan helt slut. Jag kan vara så väldigt pessimistisk och näst intill svartsynt när jag har såna här dagar. Nu har jag nyss tagit en promenad med min kontaktperson Åsa. Det kändes bra att prata med henne. Jag vet att min framtid kan bli god och ljus. Gud vilken värme det är ute. Ska det bli som förra året? Jag förstår inte hur jag kan vara så trött, jag sover som jag ska på nätterna. Kanske att jag drömmer väldigt intensiva drömmar, jobbiga drömmar som jag glömmer bort, men de sitter kvar som ett diffust obehag inuti mig. Varför ska livet vara så påfrestande? Det frågar jag Gud. Kanske för att det finns en ond diabolisk makt som terroriserar i det osynliga och tysta? Gud är inte alls allsmäktig. Djävulen existerar. Vad kan man göra för skydda sig? Fokusera på kärleken och ljuset, och även ge uttryck för negativa känslor, men inte låta dom bygga bo inombords. Be böner. Umgås med goda roliga människor som också har ett allvar. Ha kontakt med folk som jag passar ihop med och skippa resten. Bibehålla min stolthet och integritet.