Det börjar direkt när jag vaknar på morgonen klockan 8 prick. Vaknar jag liggandes på högersida så måste jag koka de två äggen i 7 minuter och äta dem utan salt. Ligger jag på vänster sida så är jag tvungen att be en tio minuter lång bön, vilket gör att jag förlorar viktig tid till annat. Vaknar jag på rygg så måste jag ta en kalldusch och det blir inga ägg. Jag går myrsteg och gör en pantomimdans i ett rytmiskt sammansmältande med alltet. Klockan 9 prick så lämnar jag min bostad, men jag kommer inte iväg för jag håller på att checka att spisen och kaffebryggaren är avslagna 10 gånger. Sen tar själva låsningsproceduren 10 minuter och att stänga dörren helt ljudlöst tar en herrans tid. Jag går med raska resoluta älgsteg till bilen. Bilen bredvid min är idag röd, vilket gör att jag måste handla på Willy:s, vilket jag inte gillar för personalen där vet att jag är sjuk. 
Bensinmätaren står på 37% vilket medför att jag måste tanka på Ingo, vilket tar 10 minuter längre än Shell. Jag gasar för fullt och får upp bilen i 40 km på ettan, sen kan jag slappna av och växla direkt till fyran. Vid övergångstället kommer det ett tiotal barn och springer över, vilket tvingar mig att tvärbromsa, gå ur bilen och ställa mig i givakt samtidigt som jag sjunger vår älskade nationalsång. Barnen skrattar och retar mig och skriker okvädingsord, ganska grova sådana. Nu har klockan blivit 11, och jag ligger 21 minuter efter mitt heliga schema. Håller jag inte tiderna så kommer jag att hamna i ett psykosliknande dvalatillstånd på kvällen. Framme vid Willy:s så ställer jag mig bredvid en gul bil, vilket föranleder mig att köpa 2 öl extra till fotbollen ikväll. Jag hoppar grodsteg mellan hyllorna. Några andra kunder står och ler förbryllade. Vid mejeridisken så måste jag göra några piruetter, åt vänster håll. Allt följer ett rigoröst och minutiöst utarbetat regelverk. Alla varor måste ligga exakt lika i vagnen, annars så kommer panikångesten krypande. Alla diagonala streck på golvet tvingar mig att kryssa fram till kassorna, samtidigt som jag sjunger svenska schlagers högt. En av vakterna iaktar mig med borrande blick. Jag kallsvetttas och tystnar, vilket gör att jag måste gå och hämta 3 valfria varor på östra delen av affären. Sen går jag baklänges tillbaka till kassan och får betalningen överstökad. Allt blir fel under packningen i påsarna, och jag gråter ymnigt och hejdlöst, och alla andra kunder stirrar ut mig ur affären, och klockan är 12.40, fortfarande ligger jag efter 20 minuter. Ångesten som bultar strålande. Molnen som far stressade över en slaskig himmel. Jag vill inte ha det så här. Jag har två katter, det är min enda kontakt med omvärlden, för det är ingen som orkar med mig längre. Jobbet förlorade jag på grund utav mitt tvångssyndrom, och barnen förlorade jag helt vårdnaden om.
I alla fall när jag kommit hem så masturberar jag. Jag tänker på min före detta fru Laila. Hennes vaniljeindränkta styva bröst. Sen blir mina psykiska smärtor så vrålande att jag lägger mig i ett bad. Kliver i med fel ben naturligtvis, så det är bara att tappa ur vattnet och fylla på nytt. Senare på eftermiddagen så upptäcker jag två stycken dammtussar under vardagsrumsbordet. Detta fyller mig med en euforisk panik, och jag tar fram min älskade dammsugare. Jag dammsuger hela min bostad minst 2 gånger per dag. Jag tvättar av väggarna. Smuts är degenererande. Jag rättar till alla prydnadssaker och mattor och lampor. Sen måste jag, men jag vill inte, ta två stycken stesolid. Jag lägger mig försiktigt på den prydligt och perfekt bäddade sängen. Katterna lägger sig intill mig och spinner. Jag klappar dom ömsint. En halv dag har gått i mitt extrema liv, och jag längtar efter att dö. Nej, jag längtar inte efter döden. Jag har ju mina två älskade katter som behöver mig, Jim och Jam, bröderna.
Det ringer på dörren och jag rycker till konvulviskt. Detta ingår inte i planen. 
Jag kikar i titthålet, och det är bara grannen. Jag öppnar inte åt henne, för ytterdörren ska vara permanent stängd fram till klockan 18, annars så blir det minimala myrsteg resten av dagen. Så kan jag inte ha det. Jag tar av mig kläderna i exakt rätt ordning, sen dansar jag eurytmisk svävardans i boxershortsen. Det här blev jag ordinerad av en andligt upplyst mångudinnekvinna förra året. Sen måste jag rätta till mattorna igen. Jag mäter exakt avstånd mellan dom. Exakt klockan 22 så lägger jag mig i sängen, och berättar Bröderna Grimms sagor för mig själv och kissarna. Vad som är svårt med att sova är att jag inte har någon kontroll över vad jag drömmer. Har jag drömt något konstigt och absurt, så får jag bara koka äggen i 5 minuter.