Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

elvasnåret

jag är varken starkare eller svagare än natten
vi har ett dödläge och det tillåter sådant att växa
som annars skulle vara en utbredd frånvaro

jag ser inte gräset nu, inte knopparna
trädens kronor är som åskmoln mot
himlen, lika bleka tunga

och varför ska jag tro på strilande ljus
genom morgondagens bladverk varför
ska jag tro på livet bortom detta (soffan, disken som står orörd)

jag står stilla, stirrar natten rakt i ögat
vi är lika, lika starka, lika svaga
lika övervunna, borta snart, med solen




Fri vers av Marta VIP
Läst 68 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2019-06-15 23:58



Bookmark and Share


  cilax VIP
fin
2019-06-16

  All my ghosts VIP
Verkligen bra dikt. En av de bästa jag någonsin läst på den här sajten (mina egna inräknade! :))

Inledningen får mig att tänka på Bruno K. Öijers dikt "Faller Sej Naturligt", där han skriver om att "sitta uppe om natten / och bryta arm med mörkret".

Definitivt Öijer-kvalité på hela den här dikten som du skrivit. Men samtidigt en helt egen röst. Väldigt tilltalande tonläge, stämning och insiktsfullhet du uttrycker här.


2019-06-16
  > Nästa text
< Föregående

Marta
Marta VIP