jag är varken starkare eller svagare än natten
vi har ett dödläge och det tillåter sådant att växa
som annars skulle vara en utbredd frånvaro

jag ser inte gräset nu, inte knopparna
trädens kronor är som åskmoln mot
himlen, lika bleka tunga

och varför ska jag tro på strilande ljus
genom morgondagens bladverk varför
ska jag tro på livet bortom detta (soffan, disken som står orörd)

jag står stilla, stirrar natten rakt i ögat
vi är lika, lika starka, lika svaga
lika övervunna, borta snart, med solen