du har alltid haft nya vänner
människor som snart legat bakom dig

jag hör att du ska vidare nu
att du ska bort ifrån din genomskinlighet igen
bort från sanningarnas beska bort från speglarna
som monteras omkring dig, jag hörde
att du spelar samma låt igen

att det finns en ny att krypa nära och förgöra
att det är nån annans fel igen, ja inte ditt
och att dessa beska smaker på din tunga byts mot sötman

av en barnportion av nåt som liknar kärlek

jag trodde en gång på din omsorg
på din hand på ditt grepp på din sorg
det är det som nya vänner är så bra till eller hur
dem kan du mata med ord

men det är du, numera, som är bakom mig
jag har rört mig genom beskan av din närhet
denna meningslösa rymd och kommit ur den

du förlorar
måste ge dig ut igen och leta nektar
men jag ska blomstra länge utan dig