Hon är äntligen död. Änglarna skrattar, jublar och gråter. Ännu en älskad människa har anlänt hemtrakterna. Är det någon som sörjer henne? Det är måttligt med det, i denna sjukdom av själslig sömn som råder och härskar bland hennes så kallade närstående.
Hon är äntligen fri. Så underbart skönt att slippa den kärleksfattiga världen, och sväva in i ljuset av frid och glädje. De verkligt närstående andarna kommer med en himmelsk ömhet och omfamnar henne. Fröjd och triumf att äntligen vara död, glad, att vara vaken.