DU MÄNNISKA AV JORDENS MYLLA

Du människa av jordens mylla
och naturens spröda bark
Dina egenskaper är många
ibland är de svaga men för det mesta stark

Du föds du dör generationer efter generationer
avlöser varandra
Naturens gåva har tillfallit dig
men ändå finns det något att klandra

Åren går och snart ser man ett slut
på den trötta vandringen på vår jord
Den revy som spelas upp är nästan ofattbar
man saknar ord

Ett liv av både glädje och sorg
men också arbete och smärta
Men det bästa är att vi minns bara
det som var bra med ett stort hjärta

Var livet rättvist eller inte
de beror på hur man ser detta
Ödets väg är inte bara rak och slät
utan stora hinder som inte kan varit så lätta

Men kärleken övervinner allt
kanske inte fattigdom eller tandvärk så stor
Det slår lika bland oss
och tar ingen skillnad på syster eller bror

En summering är att livet borde
ha varit lite längre än vad det blev
De sista orden sa man aldrig
inte blir det på pränt det du skrev

Du människa som nu blir till mylla
och till naturens jord
Där finns det inte längre någon smärta
utan man minns
Bara detta med tacksamhetens ord

Bo Grapenskog