Varje gång jag uttrycker för mig själv
att jag skrivit tusen dikter
säger en annan röst inom mig
...och ingen är bra

Varje gång jag njuter av lyckan
och ser framtiden an med tillförsikt
gläntar Olyckan på dörren
och väser ”Vänta bara”

Varje gång jag lägger mig i gräset
för att titta på himlens mysterium
hör jag ormen kravla i buskarna
på väg mot sitt nästa byte

Måste Jante hålla ett krampaktigt grepp
kring gränserna för Yin och Yang?
Går det att leva trygg men skyddslös?
Går det njuta utan att frukta straffet?