invid
utanför
innesluten
fri
bara en andning genom vilken
tusen år strömmar och ut
strömmar tusen till

berättelserna är mina och
jag kontrollerar dem inte alls
de är nedskrivna och högst levande
formas om vid varje läsning

stegen på grusvägarna, mina skor
är välsignade och sönder

sedimenten av mer tid än jag kan bära
i kalkbrottets gapande hunger
så fort det går att riva ner
så långsamt det är att skapa

och allt som växer utan mig
i tystnaden torkan tumultet i
mullen som skapas när jag förmultnar vittrar

mina ord är vid sidan om sanningen
det är så nära jag kan gå amen