Klamrar mig fast vid vrakspillrorna efter förlisningen
Vi seglade i lugna vatten fyllda av hopp och kärlek
Seglen fylldes av ljumma vindar vattnet porlade kring fören
solen steg sakta upp ur havet och lyste på oss.

Vid horisonten skymtade svarta moln som vi ignorerade
fyllda av tillförsikt seglade vi vidare
Molnen kom närmare och närmare
vinden växte till ett inferno, vi skrek och skyllde på varann

När förlisningen var oundviklig
och båten krossas mot klipporna kom vi från varandra
klamrar oss fast vid vrak spillrorna var och en
Rädda sig den som kan