På en enslig hängbro som ligger guppandes utsträckt och binder samman två klippbranter står en egendomlig en; iklädd en lång mörk rock, en hatt som döljer mer än halva hans ansikte. Ovanför honom blåser rök. Ur hans mun sticker en pipa fram.
Han lutar sig lätt men stadigt mot räcket, ser ut över hektar av tät skog medans högsommarens sista milda strålar träffar honom genom barrträden. Aftonstjärnan visar sig länge bort ovanför de höga trädtopparna på det solstänkta himlavalvet. Vindarna susar i hans öra där han står, kanske är de löften som ges ut. Gud vet.
Mörkret är snart på ingång. Längre bort i den dunkla mossiga skogen, i fjärran, syns upplysta små villor blinka...