Har ett bevarat minnesfragment från kaféet på den andra våningen i svalgången, minns denna dramatiska händelsen från en dag på 60 talet. Jag hade gått upp och satt mig lite avsides vid ett litet bord det var ännu ganska tomt i lokalen.
Bara några ungdomar som satt och pratade.
Jukeboxen var tyst ännu.
Vid sitt vanliga hörn satt den gamle läraren herr V. S. Och läste Huvudstadsbladet, allt andades småstadsfrid.
Jag väntade på mitt kaffe med wienerbröd. ”Ett kaffe” hade jag beställt och då fick man en liten porslinskanna med kaffe, socker och en liten kanna grädde. I dag hade jag också också beställt ett wienerbröd som tilltugg.
Priset var bra och inte för högt vilket var en fördel med tanke på att detta var till största del ett ungdomskaffe och de drack väl mest modedrycken Coca Cola och alltid den lilla flaskan i original storlek, den som alltid borde räcka till hela sittningen.

Det var som alltid en obestämd tidsrymd hur tång tid man satt, den styrdes av Jukeboxen och vilka vänner som dök upp.

Då när jag jobbade på Musikcentralen brukade vi ibland bli bjudna på eftermiddags kaffe av chefen, kaffet med wienerbröd, som då levererades var en stor kanna kaffe, koppar mm i en korg som en av ”flickorna” bar ned till Musikaffären.

Då hade Musikcentralen servisen på jukeboxen, och det skulle bytas skivor en gång i veckan i det tekniska vidundret, apparaten som den kallades. Alla skivor blev inte utbytta, men nyheterna måste ju alltid sättas in.
Det här var en ren reklamstrategi av ”Bulder” som chefen kallades, för då blev det mera skivor sålda nere i affären, där kunde man även lyssna på smakprov på andra nykomna skivor.
”Bulder” var en man som hängde med sin tid, denna servis hade han startat redan på tidigt 30:tal då även den första Amerikanska Jukeboxen med myntautomat lånades ut till Kafèt. Då var skivorna 78:varv så kallade stenkakor.

Jag hade hunnit äta halva wienerbrödet och nästan dricka ur en kopp kaffe när dörren flög upp och in rusar vår sjungande plåtslagare Odin.
Han verkade mycket upprörd och kom fram till mig och inledde samtalet med; ”Jag hörde av ”Bulder” att du var här". ”Har du hört, det är ju fruktansvärt, det är en rent av -En skandal.”
Odin var ju en av stadens profiler, plåtslagare till yrket, men numera sysslade som huvudsysselsättning med att skriva egna sånger och sjunga dem i kyrkorna.
Han hade även ett eget skivbolag, detta var en utveckling av de nya format som hade blivit vanliga i skivbranschen. Man kunde låta pressa för en ganska billig summa sina egna Ep-skivor i singelformat.
Det var kanske det som var orsaken till att jag blivit bekant med Odin. Han hade nämligen börjat sjunga in sina sånger på den nya rullbandspelaren, detta nya mediet kunde han sända in till skivbolag i hopp om att få något bolag att publicera sångerna, alltså sådana som sysslade med religiös musik.

Då han ofta behövde hjälp med inspelningsteknik och ibland med kopiering av band så blev jag genom Musikcentralen, bekant med honom.
Min första tanke när han kom rusande, var att någon av hans rullbandspelare krånglat, kanske hans nya Tandberg som var av studiokvallite hade trasslat till sig i höghastighetsläget och nu hade inspelningen kanske förstörts.

Men så var det inte. Han, Odin fortsatte;
”Vi måste göra något, vi måste få stopp på det här, det är ju hans musik.”
Jag förstod ingenting.
Jag var tydligen kanske, möjligen inblandad, men i vad visste jag inte?
Vad menade Odin med ”hans musik”, vad betydde all denna upprördhet.

Nu nästan släpade Odin med mig till bordet där herr V. S. Satt stilla och fridfullt läste sin tidning och jag förstod genast vad det gällde.

Lika abrupt som tidigare började Odin nästan aggressivt att säga, eller det var mera nästan att skrika ”Du måste göra något, för så här får de inte göra. Man kan inte bara vandalisera din sång hur som helst”.
Herr- eller skall man istället kalla honom Diktaren folkskolläraren Viktor Sund, tittade på Odin och sade stilla:
Men Odin då, lugna dig och börja med att förklara från början vad du menar.
Jag såg nog ett väl dolt leende hos Viktor Sund. Odins orerande sen han kommit in genom dörren hade ju självklart hörts i hela lokalen och ungdomarna vid det andra bordet verkade spänt följa händelseutvecklingen.

Titta här och lyssna nu Odin: sade Viktor Sund kanske en aning irriterat.
Höjde handen för att få stopp på Odins aggressiva svada, pekade mot bordet som stod bredvid det där han satt.
Där var det fullt med blombuketter, fina röda rosor och även annat.
När jag kom hit för att dricka mitt eftermiddagskaffe stod det redan fullt med blommor på bordet bredvid där jag brukade sitta. Ungdomarna vet att jag alltid brukar dricka mitt kaffe här på eftermiddagen, det är så trivsamt att alltid vara omgiven med människor.
Det här kortet stod bland blommorna. Du kan läsa vad som står där, Odin läste mumlande;

”Tack!! Viktor Sund för att vi fått dela din dikt och din melodi.

Du skall veta Odin, fortsatte Viktor Sund. Att den gången då Merikanto tog min dikt frågade han aldrig om han fick tonsätta den med sin melodi. Inte heller tackade han, inte ens sedan den blivit en framgång bland hans små folkliga sånger.

Först nu har jag fått något som gläder mig med ett erkännande även för diktens betydelse för helheten.

Vad säger du som är ungdom frågade han och vände sig mot mig, låter den här poplåten så förfärligt.
Du kanske borde veta som både spelar och sjunger själv.

Jag kände mig tvungen att svara vad jag tyckte.
”Det är ju fortfarande din dikt; Där björkarna Susar och melodin är förfarande den samma.
Det är bara spelat på elektriska instrument och med lite mera sväng i rytmen. Ungdomarna gillar den.

Så är det nog sade Viktor Sund. Där hör du Odin, tiden går framåt och det får vi gamla bara glädja oss åt, snart kommer väl dina sånger också att höras på Svensktoppen.
Odin vände på klacken och försvann snabb ut genom dörren.

Jag bockade artigt och gick tillbaks till mitt numera kalla kaffe och åt upp min halva Wienerbröd.
Detta, Ett minne som är bevarat från ett ungdomskafè som hette Rex. Det är länge sedan det hände, minns det som i dag, den dagen när det blev storm i ett vattenglas därför att ”Där Björkarna Susa hade kommit upp på topplistorna i Sverige med Popgruppen Jailbird Singers”.

Bosse har haft städning av ett gammalt dokument.


© Bosse 7 juli 2019.