Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Tidigare publicerade, samlade i svit.


En stjärna i min hand (sonettsvit)





Jag höll en glödhet stjärna i min hand,
en glimt av universums själva själ.
Ett ögonblick av perfektion, såväl
som evighetens dolda sagoland.

Jag höll ett liv, en dröm, och däribland
så flöt en lavaflod av blod vars skäl
till brand var lika starkt som varje träl
haft skäl att bryta sina bojors band.

Jag höll ditt hjärta i min öppna famn
och livet såg och log, sa ”Varsågod”
och gav mig rum att göra mina val.

Jag gav mig hän åt varje tänkbart kval:
min hand åt eld, min öppna famn åt blod
och i min mun briserade ditt namn.



* * *



Jag gav mig hän åt alla nya val
av nya skäl med nya resultat.
Ur gamla drömmar uppstod derivat
som dolde allt med nya ideal.

Fast varje nyfödd dröm var illegal
var varje tanke ett prejudikat
som blev mitt ledljus, och gav mig mandat
att stjäla varje lyckorus jag stal.

Du blev mitt rättesnöre, blev min lag,
mitt nervsystem, mitt hjärtslag, andetag,
min trygga famn uti en värld av fasor.

Men när det största valet stod på tur
förlamades min själs muskulatur
och alla drömmar revs till tusen trasor.



* * *



Hur jag förbannar den förlamningen.
Hur jag förgås i minnet av en lycka.
Hur samvetskvalen valde att förtrycka
det allra största med förmaningen

att inget av det här var meningen,
att jag var inte värd att kunna smycka
mitt liv med lust. Så sinnet kom att rycka
mig ur den vackraste föreningen.

Så har du nu för evigt lämnat spår
och sinnet har för alltid ändrat form
av alla tankarna på dig jag tänkt.

Jag plågas och jag njuter av var tår
som virvlar i en outplånlig storm
av det jag mist och det jag blivit skänkt.



* * *



Jag höll en stjärna i min hand ett slag
och njöt den stund som var en evighet.
För evigt bär jag stundens dyrbarhet
liksom ett smycke i vart andetag.

För evigt ser jag dina anletsdrag.
Du är en del av min identitet,
och ständigt bär jag den intimitet
du lärde mig, med plågsamt välbehag.

Allt brann till stoft när du låg i min famn
och vällustljuden blev vårt nya namn.
Mitt liv tog slut i famnen av din doft.

Jag brann till aska på din heta kind
och minnet spreds i tidens virvelvind.
Jag återföddes i en stjärnas stoft.











Bunden vers (Sonett) av OmE VIP
Läst 233 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2019-07-13 12:59



Bookmark and Share


  Månfare
wow!
2019-07-21

  PkA VIP
Mycket vackert!
2019-07-20

  Elaine.S VIP
Wow.. så många mäktiga rader, så mycket betydelse och känslor. Det känns som om jag nyss läst nåt stort och makalöst bra. En melodi i orden, en ton i språket gör att läsningen har ett flyt och driv. Ja, vad kan jag mer säga... jo, mästerligt
2019-07-17

  SpamPippiL VIP
Supervackert! Fastnade speciellt för slutet i första sonetten..
2019-07-16

    ej medlem längre
Mycket fin sonettsvit!
2019-07-14

  Nanna X VIP
Fyra stjärnor åt den sviten ; )
2019-07-13
  > Nästa text
< Föregående

OmE
OmE VIP