Bubblan sprack men jag vill inte minnas
Hur ont det gör när känslan kommer tillbaka
För det var ett tag sedan sist nu
Och minnet glömmer bättre än hjärtat
Den mening som så många gånger
Sänkt mig till mörkaste mörker

Nu kan jag bara hoppas på min gråt
Den som så länge varit stum
Åter ska väckas till liv och falla
Med tårar som kanske kan mildra

Ty smärtan i det bortglömda gör ont
Så mycket ondare än jag kommer ihåg

Ja bubblan sprack och jag vill gråta
Över den mening som vill styra mitt liv
Orden jag mest fruktar är dessa

Jag hatar mig själv