mikrofon tärna
pantern en ruskig historia


Hela mitt liv har styrts av denna ständiga längtan, en våtvarm filt att svepa kringskuren av moral.
Längtan kunde bli en efterrätt i form av den ofullbordade struktur som livet ändå är. Det blev gott, gottigott i denna Insikt om våta mattan, Filt.
Kanske ändå det är ett nu, som håller hårt i Ringen Ha.
Längtans besvärlighet och insikt till slut att det nog saknas förmåga, att känna den ofullbordade Lyckans kärleksfulla fråga.

Vem vet ömhetens ursprung.

Inte att förväxla med pantern gatans riddare, ej heller med tanterna som kan ses gnaga på kanterna på sockerkakan. Nej aldrig och inte ens, micro Fanten kan liknas vid elefanten Hur.

Ganska så rätt, ifall man kunde bo i Uppsala en stund.
Där som alltid, allt blir det rätta.

För kanske lever där det saknade ännu.

Nej, ingen lever där alla skall vara, bildar sig gör man ute ibland mängden av utbildade berikade beblandade.

Vi kan inte räkna detta i procent för alla micro fönsterna kryper på sina fyra glas i snön mitt i trafiken. Den går aldrig nattetid, för då leker tågen på barnfria gårdarna, som en sång slutar min tanke.

Glaset är slut tomt, avbruten foten, sitter på lasarettets väntelista. Väntar på spik som ännu inte har kommit i nattmörkret, lek lilla Louise sjöng frihetens kör.
Där fanns i varje fall vassa stjärnor.

Tenoren med kjol.
Sommardofterna stiger ur korgen med huvudsaken, skall efteråt överlåtas till Ben.
Kapa ringarens förfrusna fingrar.
Berätta sedan som en saga för alla barnbarn att ingen
stickade så fina vantar som dessa kvinnor.
Bödels tanter med spindelfingrar av stål.

© Bosse 31 juli 2019.