du säger att det är min kropp
som räddar mig

som håller mig från de kors
som du bär och naglas vid
att du är något annat

jag, välsignat fångad
i höfternas kurvor och lårens bredd
och hudens mjukhet och skelettet

du, oslagen av cellerna men
infångad i ett tragiskt avstånd till
vad dina händer berör
det är vad du säger

jag vet inte
jag känner dig lika utsträckt som jag
lika motståndsfull
ben muskler fett hud ångest

du är mjuk och bändig
dina tankar har ett hem
du är med din kropp så rädd och räddad
som jag är