Jag binder bok av mitt bakbundna liv, men bilden blir banal. Sidornas porträtt saknar profil. Lösa blad instuckna på måfå.

Jag framträder i lek, snicksnack som hoppar zick-zack utan schattering på twistband av rimfrost naken och barfota, utan att synas. Utan att lämna avtryck.

Om jag varit tre meter lång hade jag befäst perspektiv och blickfång. Om lyckan varit lika liten, vore den åtminstone mindre betungande när skuggan lagt sig naturligt.

Jag lämnar ändå ut den. Lämnar ut mig. Efterlämnar.