Just nu

Just omkring detta nu

lägrar sig en slags paus,
en vila

eller ett fokuserat varande
med lite tidlöshet ute i sömmarna;

det ymniga regnet
uppe på taket,
ute på gården

värmen under täcket
härinne,
kattens lena päls
under min hand

Ibland tilltar regnandet ljudligt
och katten slutar tvätta sig,
lyfter på huvudet,
tittar mot balkongdörren

Mina många år
tar skydd
inom regnets vilsamma språk,
i skärvor
av nattens drömmar;

förundersökningsledaren Thomas Tellebro
utstyrd i extremaste hippieklädnad,
håret svartfärgat,
framstickande igelkottlikt
runt ansiktet;
hans hustru Anna Tellebro, utredningschefen,
bedrövad,
förklarar Thomas förfall;
att han suttit anhållen,
att han använder droger

och jag föreslår
att han borde se vanlig ut, prydlig,
under dessa förhållanden,
och Anna instämmer:

”Precis vad jag sagt!”

Och regnet fortsätter att tala
till mig
på sitt sprättande, stänkande målföre
medan katten samlar lugnet i världen
i sin felisiska rödrulle
på Stora Drömskeppets vida däck

och regnet höjer rösten,
katten höjer huvudet;

något viktigt blir sagt
ur molnen

Mejlprogrammet
ändrar självsvåldigt ”hovslagare”
till ”honvlagare”

och en ny värld öppnar sig
oförhappandes

Jag är nöjd
med att må ganska bra
ett tag

Jag tänker på hästar
som accepterar vad som helst;
som att hovslagaren
stiger in i stallet,
tar ut hästen på stallgången,
böjer upp hoven, saklöst,
och vränger och hamrar
med hovslagarens självklara auktoritet

Jag lyssnar på Sten Sandell
när jag skriver

Det är inte klokt
att lyssna på Sten Sandell
när man skriver

men jag är glad
för två omständigheter:

Att jag mår ganska bra ett tag
och att man kan skriva med blyerts
i en anteckningsbok
man håller upp
medan man ligger på rygg
och mår ganska bra

Det kan vara värre med bläck

Fredrik Nyberg
låter löjligt lik Göran Sonnevi

texten låter löjligt lik
något av Bengt Emil Johnson
eller Lars-Gunnar Bodin

Det svenska ”avantgardet” har fastnat
med aschlet
i 1960-talets början och mitt,
där det luktar skit