Just nu
Just omkring detta nu
lägrar sig en slags paus,
en vila
eller ett fokuserat varande
med lite tidlöshet ute i sömmarna;
det ymniga regnet
uppe på taket,
ute på gården
värmen under täcket
härinne,
kattens lena päls
under min hand
Ibland tilltar regnandet ljudligt
och katten slutar tvätta sig,
lyfter på huvudet,
tittar mot balkongdörren
Mina många år
tar skydd
inom regnets vilsamma språk,
i skärvor
av nattens drömmar;
förundersökningsledaren Thomas Tellebro
utstyrd i extremaste hippieklädnad,
håret svartfärgat,
framstickande igelkottlikt
runt ansiktet;
hans hustru Anna Tellebro, utredningschefen,
bedrövad,
förklarar Thomas förfall;
att han suttit anhållen,
att han använder droger
och jag föreslår
att han borde se vanlig ut, prydlig,
under dessa förhållanden,
och Anna instämmer:
”Precis vad jag sagt!”
Och regnet fortsätter att tala
till mig
på sitt sprättande, stänkande målföre
medan katten samlar lugnet i världen
i sin felisiska rödrulle
på Stora Drömskeppets vida däck
och regnet höjer rösten,
katten höjer huvudet;
något viktigt blir sagt
ur molnen
Mejlprogrammet
ändrar självsvåldigt ”hovslagare”
till ”honvlagare”
och en ny värld öppnar sig
oförhappandes
Jag är nöjd
med att må ganska bra
ett tag
Jag tänker på hästar
som accepterar vad som helst;
som att hovslagaren
stiger in i stallet,
tar ut hästen på stallgången,
böjer upp hoven, saklöst,
och vränger och hamrar
med hovslagarens självklara auktoritet
Jag lyssnar på Sten Sandell
när jag skriver
Det är inte klokt
att lyssna på Sten Sandell
när man skriver
men jag är glad
för två omständigheter:
Att jag mår ganska bra ett tag
och att man kan skriva med blyerts
i en anteckningsbok
man håller upp
medan man ligger på rygg
och mår ganska bra
Det kan vara värre med bläck
Fredrik Nyberg
låter löjligt lik Göran Sonnevi
texten låter löjligt lik
något av Bengt Emil Johnson
eller Lars-Gunnar Bodin
Det svenska ”avantgardet” har fastnat
med aschlet
i 1960-talets början och mitt,
där det luktar skit