Du står där kvar,
så stilla i regnet,
varje droppe pärlar sig,
ramlar av.

Som om det var,
Ovärdigt och förmätet,
att ens att röra dig,
Onåbar.

Jag väntar i värmen,
torr och sprucken,
ett falnande krus.
Jag böjer mig inte.

Du vänder blicken,
jag hör sucken,
ett slocknande ljus.
Du behöver mig inte.