Dagarna är självmordsredskap,
snarlika

Jag ser ett enögt hus
genom kupéfönstret
när kroppen är betald
och förpackad

Därute
går fälten i lösdrift

Sammanhangen
radar upp sig

Fjälltrakternas fångstarmar
tar emot med öppna famnen

Trutbådorna ligger översköljda
i ytterskärgårdens ubåtsmimikry
när försvarsanslagens samurajsvärd viner
genom samhällskroppen


I doftminnena ryker det sena 1950-talets
lödkolvar
ur grammofonverkens bakelitskal

Det är ännu långt till döden,
men du fick tji; dog ändå!