Dagen är inte mer än ett ord
Sedan dina tog slut här på vår jord

Veckan
Ett dragspel
Klämd i dörren

Tidsrymden
En hasande tjocksock
I en valiumvit kulvert

Torra tårar
Den fadda soppan
Smakar trots allt fortfarande salt

Sorgen är som en sjal
Ett söndertvättat samvetskval

*

Jag bar sorgen så länge som ett ok
Insåg när den inte längre belastade
Att umgänget med den gjort mig klok

*

Jag hoppas att jag blir havande
Vill bära det som spritter i bröstet
Åter hålla
Utan återhållsamhet
Den ofödda dagen i famnen