VÄSTKUSTLYCKA.

Vi hade gått ner till badviken Men kände oss tvungna att fortsätta för nere vid stranden låg en ilandfluten säl uppsvullen. Krabborna kröp på kroppen försökte få ett skrovmål från mjukdelarna. Vi gick vidare ut på klipporna, jag uppsökte min favoritplats. En klipphylla där jag kunde sitta med fötterna i vattnet, ryggen vilade mot den varma klippväggen. Blundade, visste att du brett ut handduken och tagit av dig naken i dag.
Tror jag slumrade en stund, men något kändes fel luften hade blivit kyligare än nyss. Doften från havet var annorlunda inte lika mättad med lukten av förmultnande tång, den som förut hade irriterat näsborrarna.
Din baddräkt låg på sin plats bredvid mig tillsammans med solkrämen och väntade. Jag visste det utan att vrida på huvudet, hörde hur du dök och plaskade nere i vattnet.
Satt på klipphyllan, men det var en sandrevel en bit ut, där min vän tumlade runt naken skrattande som en forntida Eva.
Plaskade upp vatten mot mig och skrek badkruka kom ner det många plusgrader i vattnet. Feg som jag var tog jag mig försiktigt ned till vattnet och ut mot sandremsan där ute i vattnet. Höll hårt i badbyxorna som var för små och hade gammal resår.
Ha ha skrattade hon, du är kanske rädd att tappa byxorna i vattnet.
Här finns det inga krabbor som kan bita dig i pillesnoppen. Eller är du bara killeblyg.
Med kraftiga simtag crawlade hon ut mot djupare vatten. Orden ekade som ur det förflutna, min barndomsvän brukade ofta reta mig för att jag var en badkruka och allmänt killbyg hade ofta urvuxna för små badbyxor.
Jag sjönk ned i vattnet en bit utanför sandreveln, med bekväm bottenkänning och låg lojt och njöt, Vi visste var vi hade varandra efter många års samvaro och någon storsimmare var jag inte. Såg mot vågbänket, i vattnet där långt ute, tyckte se något som liknade min käresta. Hon tumlande runt och simmade ikapp med något som kunde vara en säl.
Plötsligt doftade luften åter mättad och varm av multnande tång. Jag simmade en bit ut och rundade bergudden, försökte att få byxorna att hänga kvar i min hand. Gick naken över klippan men när jag kom till klipphyllan och såg att handduken och baddräkten var försvunna. Då svepte jag kring mig min handduk och började promenera ”hemåt” med de förargliga, alldeles för små badbyxorna dinglande i handen.
Gick sedan tankfull upp till den lilla stugan jag hyrde på campingen. Varför kom de två kvinnliga vännerna så starkt till mig i dag. De två som blev min första och min sista vän.
Kanske det inte var den bästa plats jag hade valt för att koppla av på. Så fylld med minnen av ett lyckligt äktenskap och båda kvinnorna hade havet som gemensam nämnare i en somrig lyckobild.
Jag kände att minnena hade förflyttats både fram och tillbaks i händelsernas tid och rum.
Stug grannen vinkade glatt, jag svarade med ett handlyft.
Han ropade, har du väderlycka. För när du lämnat stranden tog Govädret slut. Han pekade mot havet där molnen hade börjat hopa sig mörka.

© Bosse 1 oktober 2019.