När elden man valde 

brunnit ut och erbjudit 

endast aska och man 

i hopp och ren skär 

kärlek färdats genom 

askans förtvivlade sot

och svärta och vädjat 

om något som som 

kan kallas förståelse 

och man står där mitt

i det svartaste och inte

vet om man förtjänar 

bättre eller om faktumet 

som råder är priset som 

höjdes brutalt och hårt

Att stå där i svärtan och 

andas uppgivet medan 

alla kan ana och medan 

händer sträcks till en

räddning och hur man 

kan gå sönder av det 

slutgiltiga steget och 

hur länge svärtan kan 

prägla och hur en del 

av den tatuerar en liten

bit av ett människoliv 

som läcker sorg och en

känslig hudlös puls 

Att bli likt ett pussel i sin

egenvård och ge sig 

tålamodet att bit för bit

vänta på det fulländade 

ögonblick som briljerar 

och hänför likt en gryning

längs med havets horisont 

och förstå kostnaden 

Av lust, liv, tro och kärlek 

Av liv, tro, kärlek och lust. 

Av tro, kärlek , lust och liv.