Jag lever mina dagar i stillhet. Rytmen gömmer jag undan i kopparlådor, plastpåsar med avsändare, djupt nere i källaren och på vinden bland trädkronorna. Och natt efter natt går jag ner för trapporna, ut genom ytterdörren och ut i det vilda, rytmen grävs ner under symbolen i trädgården jord i min mun och alla sprickor. För jag kuvar och förpassar till det dolda, tejpar och svetsar samman. I pauserna grumlar jag mitt sinne och har gjort så så länge - allt detta brus och jag vill inte tänka på vad som kan hända. Och jag meddelar att jag har mina vanor och undviker tecken, skyndar genom kvällarna, köper mig fri från rörelse. Allt är stilla och jag skriver in sökorden.