Viskningar i nattens mörker.

Jag försöker att hålla ordning på nattens ugglor och lyssnar ut emot det fjärran mörkret, ingenting hörs för tågen är stilla.
Tågklareraren sover med sin hustru, ifall han har någon. Annars finns hans tankar hos den sista filmen han såg innan han stängde datorn.
Endast för att fortsätta sitt liv tillsammans med sin självvalda ensamhet.
Barn kan man aldrig avla när man bor tillsammans med minnet av helvetes dörr, som när den blev öppnad förstörde alla gener med sin högfrekventa reglering av högspänning. Tyristorer lekte med Teslas fantastiska teorem, skapade lågfrekvent dragkraft till lokets motorer.
Öppnade som en kvinnas famn villigt vägen till destruktion av det evigt mänskliga, reproduktionsförmågan.

Så ung och oförstående människan ändå förblir.

Jag tänker ibland Vilken tur ändå jag hade som inte blev lokförare. Kanske som klarerare kunde man ändå stå ut med att ha ett litet hopp. Hur påverkad kan min kropp blivit. Bevis saknas, för allt detta hände i en tid som är förfluten.

Nu när framtiden är här och allt återuppstod som öppet för förändringar. Lika öppen förblir den, som ett sommartorp stående malplacerat på ett bangårdens spår. Klonade kan vi alla bli om nyttan kan mätas gentemot kostnaden.
Behovsprövning kanske skall inlämnas.

Frågorna blir alltid;
Vem vill det;
Vem har behovet;
Vilka måste ta alla dessa svåra beslut. Kanske den dagen dagen snart kommer när det blir ett nödvändigt måste. När slutligen mänsklighetens framtids mörker sänker sig och alla kontakter är nerdragna i ett stand by.
Tiden kanske nu stannat på bangården, där arbeten är avslutade för dagen.
Punkt och slut från Bosse den; sjätte i.... Tid förblir okänd, ännu hörs skenskarv smälla metalliskt, Medan växelförarna förbereder sig automatiskt inför nästa lok. som är på ingång.
Jag är, och det är oundvikligt 75 år gammal bor ensam nej nu ljög jag. Mina tre tjejer bor också här. Hej.
© Bosse 14 oktober 2019.