ÖVER BYGDEN SKINER SOL.

Jag sitter på min lilla pall ryggen är vänd mot den varma, lättsamt torrvedknastrande spisen. Jag är bara 5 år, men snart 6 år brukar jag säga. Ännu var det några månader kvar, julen skulle passera och även nyåret.
Det var ännu bara senhöst en tråkig tid och nu hade de flesta av mina lekkamraterna hade redan börjat i skolan.
Det var mörkt ute ingen snö som lyste upp landskapet, det var knappt så att stjärnorna lyste igenom novembermörkret.
Jag satt på pallen med en bok i handen och sjöng. Det var en tunn bok med gröna hårda pärmar.

Jag frågade mamma, varför finns det inga julsånger här. Du kan väl inte läsa så det kan du inte veta, hon lät aningen frånvarande. Lite ansträngd på rösten där hon stod med huvudet inne i hörnskåpet och letade på hyllan med burkar som innehöll kryddor.
Idag var en dag när hon tänkt börja planera för julbaket. Det gällde att veta vad som fanns hemma när alla godsakerna skulle bakas. Nu var det ännu ganska mycket tid kvar innan storbaket, men några småkakor skulle man hinna med att baka i dag.
Småkakor kunde bakas så många att de gick att spara ända till julen.
Det kunde kanske komma några några på besök på söndagen. Släktingar som väntades på förhelgbesök och då vill mor bjuda på något nytt och inte bara skorpor.
Så i dag var en bra dag för ett småksbak.

Skorporna, det var förresten gjorda av gamla och torkade bullängder. Sådant som annars hade blivit mögligt och helt oätbara, de skars i tunna skivor och fick stå på tork i ugnens eftervärme.
Nu när det var senhöst eldades det alltid i vedspisen.
Detta, hemlagade skorpor var vardagsmat, nästan alltid var de hårda och knalliga. Inte ens mössen gillade dem, det visste jag. Jag hade satt en bit en kväll framför mushålet i farstun och den var kvar oäten på morgonen.

Jag vet att det inte finns julsånger i den här boken, svarade jag mamma, för du brukar aldrig titta i den här när boken när vi sjunger dem.
Jaså, har du min gamla körsångbok. Sätt nu in en vedpinne i spisen så inte elden slocknar. Jag måste snart koka gröt till pappa, och så skall nytt kaffe kokas. Det är bra om det är klart när han vaknar.
Du kan börja gå in och väcka honom. Spring inte utan gå försiktigt, han brukar vilja morna sig långsamt nu när det är så mörkt ute. När det har börjat ljusna måste han cykla in till stan. Tror att det var något jobb han skulle titta på om han kunde hinna med att göra det innan jul.
Måste bara skriva ned vad han måste köpa så vi har alla ingredienserna hemma till första kakbaket. Kryddor är visst alltid slut när man behöver dem, muttrade hon, man kunde tro att mössen äter dem. För det är väl inte du som börjat knaprat på pepparnejlikorna och ingefäran.

Sjuttio år senare som av en slump råkade jag städa bland mina böcker och bland notböckerna kom fram en välanvänd ganska tunn bok, med hårda gröna pärmar som innehöll körsånger. Med den kom också minnet av morgonstunden, för länge sedan. Ett nostalgiskt minne av en förfluten och lycklig tid.
Boken hade tillhört min mor och var utgiven i början av förra seklet. Den innehåller en samling Svenska folkliga sånger i vackra körarrangemang. Över lag var det somriga sånger lämpade att sjunga till helg och fest och tillfällen när naturen ler emot oss och livet verkar att le emot alla levande varelser.

Min mor fick boken när hon var tonåring och levde i ett land under förtryck. Ett land som längtade efter sin frihet och som några år senare skulle förblöda i brödrakrig under kampen för friheten att bestämma över sitt eget liv.
Smärtan som det medförde var något som ingen av den unga generation, som hon tillhörde kunde överblicka.
Framtidens väg har många krokiga och blodiga stigar. Många av dem hade nog varit bra att aldrig beträda.

Jag vet inte när hon sjöng de här sångerna eller vilka hennes körmedlemmar var som hon sjöng tillsammans med. Man klottrade inte i böcker som andra skulle läsa. för det finns inget skrivet i marginalerna.
Några fina sånger sjöng sjöng hon för mig när jag var barn.
I minnet finns präglat att ofta satt jag på en liten pall bredvid spisen i köket.
Ett varmt och mysigt ställe i ett vedeldat hus. Kommer också ihåg hur jag låtsades att med fingrets hjälp, följa med i bokens noter och text.
Jag kunde inte läsa, än mindre förstå noterna. För i minnets tid, den gången, då var det ännu dryga året innan jag skulle börja i skolan.
De här sångerna tilltalar tydligen människans sinne för glädje och förstärker en positiv nationell samhörighet.
Jag som invandrad svensk har sjungit en av sångerna i min kör, just på nationaldagsfirandet för några år sedan.

Brages sångboks sångskatt lever ännu och den kan sjungs även i mitt nya hemland. En hyllning till människan, gemenskapen och glädjen, just i den tid när naturen är som vackrast.
”Över bygden skiner sol i blånande sky….”
Kanske får de nya Svenskarna höra den även i år, jag fick noterna hemskickade till mig i väntan på den vår som skall komma efter höstens och vinterns mörker.

© Bosse 15 oktober 2019.
rev av 5 januari 2018.